Det är mycket som går framåt i Sverige idag. Men jag upplever att det finns en sak som inte utvecklas i den takt som jag önskar att den gjorde. Något som påverkar allt annat. Som lägger grunden för att någonting gott ska kunna växa, för att det som gått fel i världen ska kunna läka. För att jag ska kunna känna mig stolt och glad över människan.
Människors hjärtan sjunger inte.
Livet ska vara roligt! Inte en evig kamp. Alldeles för många av oss lider, biter ihop, när vi skulle kunna njuta. Vi är avtrubbade, frånkopplade. Springer i ekorrhjulet. Kalla det vad du vill. Jag kallar det masspsykos.
Jag vet att ni vill bli tagna på allvar och tro mig, jag tar er på allvar. För första gången kanske någonsin, så tar jag mig själv på allvar. Mitt behov av att må bra. Min rätt att må bra. Tänk på ett tillfälle, då det kändes i din kropp som att ingenting var omöjligt. Då allt var inom räckhåll och du var oövervinnerlig. Tänk om du skulle hitta ett sätt att behålla den höga energin, hur skulle ditt liv se ut då?
Ännu en lättsam käck ung tjej som tror att hon kan göra någonting åt ett riktigt problem, tänker du kanske. Men jag har bara fått syn på någonting, som du också redan har sett. Som vi bara behöver belysa, för att det ska kunna ta fokuset från alla andra distraktioner som vi har runt omkring oss i livet idag.
Därför känns det viktigt för mig att delta i rörelsen som försöker få mänskligheten att må bättre. Att kunna ta hand om sig själva, varandra och jorden, bättre än vad vi gör nu.
Vad har dåliga bilförare och Me too gemensamt?
Bilförare som t.ex. inte håller det vetenskapligt framtagna avståndet till en annan bil, som behövs för att undvika fruktansvärda konsekvenser när olyckan är framme, låter sin egen negativa energi och stress gå före empatin till människorna omkring hen. Om bilföraren lätt kunnat känna empati för bilföraren framför, satt sig in i att det är en riktig människa med ett riktigt liv och riktiga relationer, så skulle hen ha tagit helt andra beslut i trafiken. Om personen hade stannat upp och känt in sitt eget känsloliv innan hen satte sig vid ratten, kanske mediterat, kanske bett om den där kramen som hen behövde. Jag är övertygad om att olycksrisken blir mindre efter det. Dags för meditationslås jämte alkolås i våra bilar?
Jag tänker att många sexuella övergrepp sker p.g.a. att personen, precis som bilföraren, låter sin negativa energi och brist på inkännande närvaro gå före empatin till människan hen gör övergrepp på. Jag är övertygad om att även denna olycksrisk hade blivit mindre om personen hade stannat upp och känt in sitt eget känsloliv. Generaliserat och ställt på sin spets så klart, men inte mindre viktigt för det.
Vetenskapen visar på vilka stora livshändelser som innebär störst stress-påslag för människor, d.v.s. när människor behöver som mest inre och yttre stöd. Även vilka brister som finns i samhället kring detta, brister som kan orsaka ännu värre konsekvenser än de som personen redan går igenom. Jag säger inte att vi inte redan använder mycket av den vetenskapen idag, det finns massor med människor som försöker få världen och människorna i den att må bättre. Det jag menar är att fler behöver lägga fokuset där. På att få våra hjärtan att sjunga!
Jag gör allt i min makt för att hålla en hög positiv energifrekvens i min egen kropp. För att kunna vara en del av den folkhälsorörelse, som jag tror är framtidens hopp.
Comments